Sunday, April 12, 2009

jag känner för att göra något radikalt. utsätta mig för något som kan sätta mig på plats. och så känner jag för att göra något generöst och oegoistiskt, för sanningen i vitögat säger att jag är den mest självcentrerade person som finns. jag vill inte vara det! it bruises my ego. hur är man inte det? jag vill inte gnälla, älta mig själv och kräva bekräftelse av allt och alla jämt hela tiden. och att ens se detta problem som övermäktigt är bara att spä på det. hur stort kan man göra ett problem som egentligen alla kan framkalla om de skådar sig djupt in i naveln så gott det bara går? allt går bara runt.