bajsmannens bekännelser

helgen gjorde en helvändning i fredagskväll och blev rätt soft. vilket var skönt. en liten ledighet från min vanliga ågren. jag har dansat och träffat folk, that was a new one. elsa (a.k.a elva a.k.a pölsa etc) lurade till och med ut mig till fyrklövervärlden. vi lekte en lek och jag var en bajsman! finally. ja ja, jag är tråkigt ändå. men det var roligt.

idag har jag åkt båt. jag har tagit en massa båtbilder som jag inte får ladda upp. det var sjöiga i alla fall. vi la till vid street och åt hemmagjord pizza. på kvällen lekte vi burken i mörkret på skeppholmen. jag var fan bra på det. det enda jag minns av det från mina yngre år var att jag verkligen inte var bra på det. man kanske växer i saker trots allt? men mera burken önskas i alla fall. (sen skiter jag i om det var pappa som var snäll och lät mig vinna).

MEN nytt för idag är i alla fall att jag kanske kommer att få ett liv snart.

all this stuff is making me old

nasir har lämnat mig! (bara jocke kvar argh...). vi har sett på en vampyrfilm. vilket släkte. tänk att de inte ens fanns innan den där boken skrevs. hade mitt liv varit bättre utan dem? idag har jag pysslat på lava, lite. jag tog kort i fotoautomaten och häftade fast dem på mitt cv. bilderna blev rätt beige. jag är biege. men jag hoppas att arbetsgivarna ska se dem och tycka att jag har världens mest färgstarka personlighet och till sist anställa mig som diskare.

idag träffade jag mannen som skapade mitt livs mest bisarra upplevelse. ungefär. eller jag träffade honom inte, han var i min närhet mellan liljeholmen och alvik. och det kanske inte var det mest bisarra, men topp fem lätt. jag ville så gärna prata med honom. men jag vågade inte riktigt. hur mår han? varfär är han här? suger hans liv? jag tror att jag vet att han jobbar på mcdonalds i liljeholmen. en vacker dag när jag inte har något kvar att förlora ska jag ta mod till mig och visa mig för honom. och han ska få se vilken nörd jag är, som kommer ihåg honom efter tjugo år av snö.

annars är fortfarande tom världens bästa. jag har fått en dvd-brännare av denne upplyste man. han äger min själ nu och det är jag stolt över. (tom almighty, bilden längst ner till höger.)

jag älskar luc, han fick mig att använga ordet tjog.

oh lord?

gårdagens inlägg satte minsann en religös prägel på min blogg. hur mår jag? varför är jag är?

mitt liv suger.

into my arms

nu är jag hemma säkert i mitt hem igen. männen i mitt liv(jocke och pappa) hänger runt och har inte lämnat mig ännu. ja, jag har varit i värmland. på en skola. jag har gått jättemycket men har även blivit halvfrisk på kuppen. gå kan vara en utav mina bästa aktiviteter faktiskt. men men back to buisness. topp ett på listan är väl nu att lära mig isländska så att jag får lära mig vad mysfarbröderna sigur egentligen menar med världens mest tröstande ord. takk.

I don't believe in an interventionist God...
But if I did I would kneel down and ask Him
Not to intervene when it came to you
Not to touch a hair on your head
To leave you as you are
And if He felt He had to direct you
Then direct you into my arms

Into my arm, O lord.

frosseri frossera

idag identifierar jag mig med alla sjuka barn i filmer. typ fuzzy i ciderhusreglerna. jag ligger i min säng och tittar vänt på min far när han spelar poker. febrig, men vän likväl. fast idag gick jag faktiskt ut genom dörren, amazing, och när jag väl börjat gå kunde jag inte sluta (som mamma mu-låten). jag hamnade vid vattnet. där blev jag sittandes. vatten asså. topp ett element. jag vet inte varför men mycket utav dagarna går ut på att längta till att bada. när jag har frossa vill jag ligga en en varm bubbelpool på centralbadet och när jag har feber vill jag simma djupt i mälaren. nu blir det franky boy för hela slanten.

det är ju ingen superdator det här, vill min pappa gärna påpeka (hans födelsedagspresent för några månader sedan). och det är det inte. men tangentbordet är fräckt svart.

sen har jag tänkt lite på det här med fjäderfingrar, nu när jag har lite extra tid att tänka. fatta vad soft. att ha fjädrar som fingrar. man skulle liksom kittla sig själv hela tiden. sådär så att man ryser.

... oookej, jag borde gå nu...

But in my dreams, I slew the dragon

jag blir aldrig frisk. imorse på akuten fick jag reda på att det var njurbäckeninfektion (inflamation?). allt är inställt idag. watcha gonna do? jag är helt och hållet beroende av regina spektor nu. pff bara det blir bra. internet är tråkigt. men det känns som om det var så länge sedan jag hängde med någon så jag vet inte om jag saknar något. det är skönt att vara tyst.

men jag tycker om personer. att det faktiskt finns andra, inte jag, som kan göra en skillnad. det är inget när jag jag räknar med. jag ska kunna lösa allt själv och jag ska kunna bearbeta det jag behöver för att kunna gå vidare utan någon kontakt med någon annan egentligen. men det funkar ju inte så på riktigt. på riktigt finns det personer som kan göra allt så bra utan att jag behöver be om det. då tänker jag inte vara ensam längre. yeshwhoo.

jag slängde in en bild på momo mest för skojs. hon är rätt ullig.

hola, que tal?!

hemma hos marish i den spontana staden. hon vill inte vakna fast det är supersent. det var bra att åka. hon får någon som skrattar åt henne och jag arbetar med min mage. vi var nog båda rätt uppspelta igår. idag ska jag hitta hit själv. det kommer aldrig att fungera. meeeen mina andningshål är nu typ igång igen och jag kände faktiskt doften på tvålen imorse. jag är på väg tillbaka! jag är tråkig bara för att jag trött. snart ska vi ut på stan och kolla hur många som känner igen mig sedan min sista april här. medborgarna kommer som sagt att få sig ett kärt återseende.

nog om mig. marish har en massa bilder på mig som jag inte visste fanns, självklart finns det en andledning till detta, till varför de borde hållas långt borta från dagens ljus för evigt. men i alla fall. vilken stil. det blev en parad. marish får också vara med EFTERSOM HON INTE ÄR SPECIELLT NÄRVARANDE HÄR. (asså ja, jag försöker väcka henne med versaler.)