hemma hos marish i den spontana staden. hon vill inte vakna fast det är supersent. det var bra att åka. hon får någon som skrattar åt henne och jag arbetar med min mage. vi var nog båda rätt uppspelta igår. idag ska jag hitta hit själv. det kommer aldrig att fungera. meeeen mina andningshål är nu typ igång igen och jag kände faktiskt doften på tvålen imorse. jag är på väg tillbaka! jag är tråkig bara för att jag trött. snart ska vi ut på stan och kolla hur många som känner igen mig sedan min sista april här. medborgarna kommer som sagt att få sig ett kärt återseende.
nog om mig. marish har en massa bilder på mig som jag inte visste fanns, självklart finns det en andledning till detta, till varför de borde hållas långt borta från dagens ljus för evigt. men i alla fall. vilken stil. det blev en parad. marish får också vara med EFTERSOM HON INTE ÄR SPECIELLT NÄRVARANDE HÄR. (asså ja, jag försöker väcka henne med versaler.)
No comments:
Post a Comment