lady put put your foot down, draw the line

sj strejkar, jag får inga biljtter till värmland. ängsbacka kommer att börja utan mig. jag börjar komma in i mitt yrke och cravar redan efter zongel. nu ske jeg stänga av mobilen så att maniska bemanningsenheten får ringa någon annanstans om de vill ge ryggont etc. men jag gillar mitt extraknäck egentligen. kvinnan som inte tyckte om mitt namn förra veckan ("veranda" had' te ö vöre finare") tyckte idag att det var riktigt fint. i win. jag vill träffa cul nu.

jag försöker ordna min myspace. alla vill bli min vän. men hur ska man göra med det? ska man tacka ja till alla eller ska man bara vara vän med de speciella? frågan är fri.

huvva. jag är villrådig i livet.

livet på en pinne

lovezor.

wöö'öu'öwoöö

hurra för sverige! det enda jag saknade av mig själv i kväll var kanske lite vrål och en snus. jag är så fläskig.

samson

jag har kommit in en period där jag bara lyssnar på samson, regina spektor, hela tiden. annars är jag ensam i östersund. det skulle ju hända någon gång också. kvällen är ett oskrivet blad. jag är lite pepp faktiskt. i ingenting finns tusen möjligheter. OCH JAG ÄR DEN STÖRSTA KLICHÉN.

Samson went back to bed
Not much hair left on his head
He ate a slice of wonder bread and went right back to bed

You are my sweetest downfall.

do it. pouce

back to buiz

nu är jag hemma. det känns... låt mig illustrerara:

- knock knock.
- who's there?
- wa.
- WAHOOOOO!

jag kanske ska satsa på att bli homecoming queen. där är jag i mitt bästa. lillbacken som står i skymningen och väntar. skutt är ordet. och resan som varit så soft med världens bästa gudfader. london kanske kan bli något after all...

nu längtar jag bara riktigt hem. till midnattsolens land.

ja, ett lite splittrat inlägg såhär i natten. men väl hemma som sagt.

studentolasolino

tack det var allt för mig. nu drar jag till london.
pouce till alla gummizar.

bigmouth strikes again

soft dag, trots att den har varit fylld av onödiga resor. först till arlanda och tillbaka och sedan hela jävla vägen till skanstull, inte min del av stan direkt. men jag utnyttjade oturen och gjorde en snabbmysig promenad till slussen via mosebacke. har lusläst people idag under alla resor. jag fattar typ hälften av allt arty. men lite inspirerad blir jag nog måste jag tillstå. jag faschineras lite av den där totala kompromisslösheten som the fashion pack verkar inneha. hur de aldrig stannar för att ifrågasätta sig själv. kör på med drömmen, slutar sova och äter bara nudlar för att efter fem år kunna skapa det där verket/plagget/filmen/låten. jag kan inte bestämma mig mig för om det är jävligt opolitiskt eller tvärtom. inte för att det spelar någon roll. det är coolt att brinna för något.

å andra sidan ska det blir skönt att komma bort från den här "konstnärliga processen" aka slitet för att kunna bli lite mera ödmjuk och rofylld. det är segt i sin egna lilla bubbla där allt bara handlar om vad jag gör. jag jag jag. det finns andra saker jag vill prata om. faktiskt.

på min promenad träffade jag en gammal sharingmedlem från ängsbacka. det gjorde mig glad. alla fragment från festivalen gör det. en festivalband mittemot mig på tunnelbanan, sjalar som liknar de där, galen dans och nu en hel meblem. hon var så snäll då minns jag. efter att jag hade berättat att det faktiskt var lite läskigt att åka dit ensam utan några vuxna och på så sätt bli tvungen att vara vuxen själv, kom hon fram till mig och sa att hon kunde vara min extramamma. fint.

well nu var det slutshareat. det var ett tag sedan eftersom jag nästan bara kommunicerar via bilder nu. min autism kanske. som om jag trodde att jag behövde bevisa något. skrika; jag har bildbevis!, i ansiktet på någon.

pappa bjuder på fiskpinnar and i'm all for a nap.

shoo

asså mitt hår - en skymf mot den svenska kvinnan.

adios detaljieros!

ruler of them all.

det är alltså denna ressigös (över) som styr över dessa vilsna konstnärssjälar (nedan). mest sitter jag och tittar på.