naiv och blåögd?

såg precis, på väg hem från jobbet, en man jag misstänkte vara en vuxen barnskådis. jag tror att han spelade i min favvofilm SOPOR. Skulle kolla upp lite på world wibe web nu när jag kom hem för att se om jag kunde ha rätt. men det finns fanimej inte ett jota om denna milstolpe i svensk filmhistoria. det gör att jag ännu mera känner att det verkligen är världens bästa film. vem har inte alltid velat se brasse brännström spela kungen med ovanlig liten krona, eller lena nyman spela en treårig kronprinsessa med guldperuk? har sverige sovit sen 1981?!

barnskådisen, den äldre, verkar bo i örnsberg. jag skulle gärna vilja banda lite med honom och prata om filmen alla tycks glömma. men jag kan ju ha fel han kanske inte spelade i filmen eller så har han också glömt den. jag vill helst tro på det senare eftersom jag är otroligt självsäker när det kommer till mitt ansiktsminne. och jag har även en rätt god stalkergen i mig. jag kanske borde byta namn på den här bloggen till "you're ron burgundy?" och bara ägna mig åt att berätta om alla jag trodde mig se men aldrig vågade hälsa på. hitills har jag haft fel en gång. det har fått mig att bli lite mer återhållsam. men mina spanarögon arbetar fortfarande 24/7!

en sak som just gjorde mig glad.

^^

Tårtan

tänk att jag har skrivit ett inlägg som heter en massa grader för att det har varit så varmt här. tänk att det har varit en massa grader varmt. jag har så himla svårt att tänka mig att saker och ting inte är som de är prick nu. fantamazing. jo ja jag har klippt mig rätt kort, det var liksom det som var förändringen som avslutades i fredags. men jag pallar inte att försöka ta ett kort på mig själv. det kanske kommer, vem vet. saker och ting händer som är spännande. jag ska träffa släkt jag inte så ofta träffar och hänga vid deras gravar. men nej det vill jag egentligen inte tänka på. tårtan kommer att gå ur tiden när som helst och det är svårt att hantera. det som inte finns i tiden.

atarax

i helgen har jag inte gjort ett dugg. verkligen ingenting, lite idag kanske. jag har tyckt synd om mig själv rätt mycket. idag har jag jobbat på världens rörigaste lilla teater som målat blommor på väggarna.

men hallå mitt, liv har stått stilla i tre dygn. jag längtar tillbaka till jobbet. de smsar i alla fall ibland. jag befinner mig mitt inne i en metamorphose och kan först uppdatera på fredag om denna. håll andan! jag gillar att ha en roomie men det är tufft när man i KISSNÖDIG. well well jag är glad för det mesta. det kanske verkar som om jag är arg. men jag är faktiskt väldigt lättsinnig!

juste, det var en äkta dramatenskådis som improviserade idag på teatern. någon som valt att träda ner bland oss dödliga och skaffat sig en hobby. lite fubbigt att hon smygtränar bara...

kärlek och respekt
(ska det vara så jävla svårt?!)