i helgen har jag sett en bra film och en dålig film. jag har typ alltid varit trött och velat sova på fel tidpunkter. jag har älskat att fika och gå i sandaler som gör fötterna svarta.
hur sugig filmen än var ser jag ändå ingen annan lösning än den att jag aldrig mer ska sova ensam. jag är en mörkrädd kid. men när natten gör sig påmind kastas skuggor över mitt tak och en jätteskuggspindel bildas. först var jag rädd för den, men nu gör den mig trygg. jag ser det som en riktigt spindelmamma som skyddar allt.
men det här med att mitt liv suger och att jag är värdelös som aldrig kommer att klara mig ensam... jag ger det en dag. sen vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Men du får ju inte sova med ditt inneboende. För då har ju inte jag någon funktion ju... Saknar dig massor.. Skitsvårt att sova i de värmländska skogarna. Utan dig. Puss
Post a Comment