det hon sjunger tror jag på. vilken tjej, vilken kväll. hon fick mig att gråta, vilket iofs inte var värsta bedriften med tanke på hur labil jag är just nu. men hej då rå. nu åker jag. jag undrar hur mycket jag kommer at sakna egentligen. lyckas jag lämna mardrömmarna hemma klarar jag mig nog. jag vill verkligen behöva det här. få ett behov fyllt. alla ger och ger, de säger saker jag vill tro på. saker som håller när jag ensam och försöker förstöra dem i smyg... hm. it is way too late. jag åker i alla fall till ängsbacka. två veckor. borta.
"all the non-believers get to eat dirt and the believers get to spit on their graves." det vill jag tro på.
No comments:
Post a Comment